10 juli
Förväntan stiger. På måndag sätter jag mig bakom ratten. En flera veckors lång roadtrip väntar. Ni som känner mig förstår symboliken och ser parallellen mellan den yttre och inre resan. En resa som sätter friheten, äventyret och väntade å oväntade möten i centrum.
Om du vill så häng med! Jag kommer försöka lägga ut bilder och texter under resans gång.
Willie är med. Likaså Canned Heat, CCR, Ozark Mountain Daredevils, Dylan, Hiatt m fl. I min egen lilla värld tänker jag på trippen som The Free Bird Roadtrip...!
Så ut ur skokartongen, Fritte! Ut till vidderna, vägarna, äventyren å mötena! Inte så mycket frihet från, utan mer friheten till!
Vill du så kika gärna in på www.lesege.se/quotes. Där har jag samlat litet påminnelser till mig själv.
12 juli
För precis 35 år sen reste @patrikalstrom å jag jorden runt. Inte sällan bodde vi på stränder. Det kunde vara på Tahiti, Fiji eller i Australien. Vi hade bl a köpt en Chrysler Valiant -66 och körde runt stora delar av Australien. Det är litet av den känslan jag vill återvända till. Före paketeringen och anpassningen till vuxenlivet. Före grundstötningarna och kantstöttningarna.
Att bara sätta sig i Folkan gör underverk. I höjd med Ulricehamn börjar en stillhet växa fram. Jag stannar till hos morfar och mormor på kyrkogården i Huskvarna. Ber dem vara med mig de kommande veckorna. Ber dem om litet annat också. Ber också Det Stora att vara med mig.
Utan att ha planerat dagens resrutt i förväg har jag nu hamnat långt ut i Stockholms skärgård. Jag är på Djurö Havsbad. Å jag flyttas 35 år bakåt i tiden. Det är samma strand. Det är samma känsla. Å, det är så skönt. Jag håller i ratten men Livet styr.
Imorgon mönstrar jag på!
Dagens textrader: "Put the load right on me!" (The Band) "I just wanna be a cosmic cowboy!" (Nitty Gritty Dirt Band) "I'm just a good ol' boy that's learned to wait" (The Ozark Mountain Daredevils)
14 juli
Det är precis så tyst och stilla som det kan vara när en är den ende som har vaknat. Det som hörs är naturens egna ljud. Suset i trädkronorna, småvågornas kluckande mot båtskroven, flugornas surrande. Det är sommar!
Vi hade kvällssol vilket innebär att vi har morgonskugga där vi ligger på rad i skydd bakom berget. Även idag blir en underbar dag. Med fina vindar. Det är sommar!
De börjar röra på sig i förpiken. Snart blir det morgonkaffe, men först morgondoppet! Om en stund. Inte riktigt än. Vill inte störa friden som fortfarande råder.
Det är sommar!
15 juli
Ett par dagar till sjöss med de här två är ett fantastiskt bra sätt att kickstarta semestern på!
Om tysk TV skulle göra ett inslag om seglarlivet i Stockholms skärgård skulle det se ut så här. Klarblå himmel, ljumma bad från solvarma klippor, sill och kall pilsner och frampå kvällen en man som spelar Taube på dragspel.
Två dagar med fina vindar byttes idag till i det närmaste total bleke. Då kan en slumra till på fördäck till ljudet av utombordarens ihärdiga brummande samtidigt som en väcks av svallvågorna från skärgårdsbåtarna.
Detta är sommar!
(Å, dit hör kexen som är en del av våra minnen!)
16 juli
Tror det var över 30 år sen jag satt vid rodret på en större båt. En del satt kvar i ryggmärgen.
Sååå roligt!
(Tack Anna och Johannes för de underbara dagarna tillsammans! God Jul! )
16 juli
Roslagen förknippar säkerligen många av oss med Taube och hans visor om Calle Schewen och Rönnerdahl. Jag gör det.
När jag vaknade i morses och kikade på kartan över Roslagen insåg jag att Roslagen omfattar betydligt mer än så. Det blev en dag nära död och liv i ett bedårande vackert Roslagen. Jag lade upp en resrutt som tog mig till minnesmärket av Estonia i Kapellskär, SAS-planets nedslagsplats i Gottröra samt genom Knutby (där kunde jag inte stanna, fick ont i magen). Under dagen har jag bl a lyssnat på Agneta Sjödins sommarprat, som hela tiden ligger nära den andliga dimensionen av tillvaron. Av en slump kom jag även att stanna till vid Heliga Birgittas bönegrotta. Det sägs att medvetenheten om döden är en förutsättning för en andlig utveckling. Så kan det nog vara. Genom att påminna oss själva om vår egen och varandras förgänglighet når vi kanske en djupare förmåga att leva. Leva fullt ut. Det finns ett uttryck i den nordamerikanska ursprungsbefolkningen som lyder nåt i stil med "Idag är en bra dag att dö". I vårt västerländska tankesätt låter detta kanske som en dödslängtan, men tanken utgår istället från en vördnad och tacksamhet inför livet. Uttrycket är också en uppmaning att leva livet på ett sådant sätt att varje dag är en bra dag att dö. Jag minns att jag igår tänkte, när jag låg där på fördäck i gassande sol, att om jag tog mitt sista andetag nu skulle jag dö lycklig. Det kändes fint.
Nog om det. Jag lät livet styra mig till nattens sovplats även idag. Jag hade en tanke om att övernatta i Öregrund. Men, där var det fullt av folk och platserna upptagna. Så, istället hamnade jag på en liten fricamping på Kallerö. Vi är ett tiotal bilar som står precis nere vid vattnet, precis på kanten till naturreservatet. Solen är på väg ner bakom träden. Om några timmar har jorden vridit på sig och solen kommer gassa på andra sidan bilen. Det blir bra. Det också.
"I Roslagens famn..."
16 juli
Häromdagen nämnde jag resan runt jorden @patrikalstrom och jag gjorde mitten av 80-talet. Minnena från den resan gör sig återigen påminda.
Det fanns stunder då vi verkligen var hungriga. Då vi längtade efter ett riktigt skrovmål. Jag minns hur vi en helg på Tahiti hade slagit läger på stranden. I den närliggande lilla byn fanns en liten mataffär. Vårt problem, skulle det visa sig, var att affären inte skulle öppna på 2-3 dagar. Vi fick helt enkelt äta den lilla mat vi hade.
Jag minns hur vi andra kvällen rabblade maträtter vi saknade. Det var alltifrån vardagens pasta och köttfärssås till dignande julbord. Jag vet inte om samtalet mättade oss, men vi klarade av dessa hungriga dagar.
Men vi lärde oss av misstaget. Därefter hade vi alltid litet katastrofmat med oss. Nästan alltid var det en limpa bröd, tonfisk och tomater. Det var åtskilliga kvällar, inte minst under vår roadtrip runt Australien, som vi frampå kvällen åt oss mätta på tonfiskmackor. Vi dukade upp det lilla vi hade på Chryslerns motorhuv och festade på ännu en "festmåltid".
Idag har jag slarvat med lunchen. Istället gick dagen och jag satt där bakom ratten och såg fram emot att brassa en pasta & pestosallad, med bacon, grönkål, tomater och salladslök. Jag hittade till slut en plats att övernatta på. Vrålhungrig drog jag igång gasolköket och förberedde matlagningen. Stekpannan på, grönsakerna skurna. Skulle precis till att slänga ner pastan i vattnet och baconet i pannan så hör jag hur lågorna börjar flämta. "Fan, där tog gasolen slut!!". Jag kunde dragit igång i trangiaköket men hungern gav mig inte tid.
Så, här sitter jag nu med mina tonfiskmackor! Ler åt alla minnen och äventyr jag redan har och upplevt och de nya som jag skapar i detta eviga nu.
Jag lägger mig inte hungrig. Men, kosten har varit ensidig idag. Det kan jag sannerligen leva med!
17 juli
För varmt för att flytta på sig. Idag kommer jag minimera antalet förflyttningar och stunder i solen. Det blir bra här. Precis här.
Den observanta noterar en krukväxt. Jag glömde lämna den med övriga växter hos Johanssons Blompensionat. Den fick istället uppdraget att skapa litet hemtrevnad på färden. Gott så.
Ta vara på er i värmen! Följ råden som bl a Röda Korset tipsar om - https://www.rodakorset.se/.../varmebolja--tips-om-hur-du.../
18 juli
Det finns ett antal saker som tar fram barnet i mig. Ni vet den där sprittande glädjen vi kände som barn! Att cykla i skogen är definitivt en av dessa! Att spela två-mål en annan. Att sjunga en tredje. Att samla på utländska bilnummer (å hitta två motorcyklar från Cypern!!) ett fjärde. Att luras utan att vilja illa ytterligare en.
Nu har jag precis cyklat 40 km i skogen å jag har njutit hela vägen! Fritte 12 år var med hela tiden!
Har du hängt med ditt inre barn idag? Vad gjorde ni då?
(Rör mig norrut. Är nu på sportcentrat Högbo Bruk strax utanför Sandviken.)
19 juli
Tack #primus för lång och trogen tjänst! Idag ersätts du av ett nytt likadant!
PS. Naturkompaniets butik i Gävle är toppen!
20 juli
Ok, var befinner jag mig? Det är inte i Colorama-butiken i Partille utan någonstans i Hälsingland.
Fick tips om Hälsinglands vackraste badplats av @monsunmannen! Här är den! Tack!! Kan berätta att jag nu även har badat i Ljusnan.
Inte långt kvar till Järvsö.
20 juli
Vi som varit i utmattning vet att bommen fälls ner. Det finns inget annat alternativ än att vänta. Å godståget som låååångsamt mullrar förbi, så oerhört låååångsamt, är sannolikt det längsta godståg du någonsin kommer behöva vänta in.
Men en dag har just det här tåget passerat och bommarna fälls upp.
Det jag har lärt mig är att det kommer dagar, ibland ett par på raken, då jag kommer fram till en järnvägsövergång å bommarna är nerfällda. Då handlar det om att dra upp handbromsen å vila å vänta. Jag blir allt bättre på att vänta in tågen. De är inte lika långa längre utan betydligt kortare. Ibland bara en dressin.
Det som är sååå oerhört skönt är att kroppen inte längre är i utmattning. Sedan ett par år tillbaka förmår jag använda kroppen till att göra roliga saker samtidigt som jag parkerar och vilar sinnet. Jag kan ha roligt samtidigt som jag väntar in godståget.
Idag har varit en sån dag då sinnet behövt vila. Men, jäklar vad kul det är att cykla i skogen! När jag kom till mtb-lederna i Järvsö var det fullt på parkeringen. 3-4 timmar senare var jag bland de sista kvar...
Nu har jag precis badat i Ljusnan igen. Sitter vid strandkanten å tittar bort mot de blånande hälsingebergen. Brassa mat och läsa litet i kvällssolen är det som återstår av dagen. Å prata litet med Universum. Å tacka för den här fina dagen.
21 juli
Nu är Livet så där spännande igen! Ni vet när saker å ting bara händer till det bästa å det blir precis så där så att en bara ler åt Livets påhittighet.
Är i Järvsö. Planen var att fortsätta färden norrut idag. Fick ett tips om att kontakta Cecilia på @holistictraining som finns här i Järvsö. Hade en tydlig känsla och tanke när jag vaknade att det skulle jag göra. Så nu har jag ändrat mina planer. Blir kvar här nån dag eller två. Thx Ulrika Avedal Åberg!!
Just haft ett "core pass", senare ikväll ett yogapass och grillkväll. Först litet cykling igen!!
Magen mätt, kropp å knopp är i balans, rutorna är nere å Ozark Mountain Daredevils på Spotify!
21 juli
Definitivt en av de bästa dagarna i år! Det är nog bara seglingen i Stockholms skärgård som toppar den här dagen.
Varför blev det så, månntro? Jag tänker det beror på att jag inte hade några förväntningar eller förhoppningar - förundrad lyckades jag hålla mig i flödet av det skedde. Häromdagen skrev jag att jag höll i ratten, men Livet styrde. Så var det idag också. Å jag vet att ni alla vet PRECIS vad jag menar, vi har alla upplevt det. Känslan av tillfälligheter, men det är RÄTT SORT av tillfälligheter. Känslan av flow och enkelhet. Känslan av närvaro. Känslan av att någon eller något drar i vissa trådar. Känslan av synkronicitet. Det är var för sig inga stora grejer, men sammantaget skapar det en känsla av magi.
Det är den magi som sker när vi ber om den och vi tar ett steg tillbaka å låter magin veckla ut sig själv. På egen hand utan att vi forcera den, för då stannar den av.
Så tack Livet, Universum, Gud, Den Skapande Kraften, Arvid Lind i Kramfors eller vad vi nu väljer att kalla den kraft som pulserar i ALLT. Tack för den här dagen!
Imorgon är tavelduken tom igen! Då skapar vi en ny dag tillsammans! Tabula rasa, kort å gott.
Undrar vad som händer imorgon?
Ingen förväntan, bara förundran.
Sov gott, gängen!
22 juli
En dag i Moder Jords knä. I Livets famn. Stillsamt, vilsamt. Välgörande.
23 juli
Vi befinner oss på olika platser i livet. Både bildligt och bokstavligt. Rent fysiskt är jag fortfarande på #campjärvsö, du är någon annanstans. Bildligt är jag i transformation, jag arbetar för att lämna en fas i livet för att ta klivet in i en ny fas. Du befinner dig kanske i en liknande situation, eller så ser den helt annorlunda ut. Det spelar inte så stor roll så länge vi kommer ihåg att inget varar för evigt. Det är ett av livets villkor. Allt förändras. Det vi kan påverka är hur vi förhåller oss till förändringar.
Nåväl. Idag har jag gjort en endags "walkabout". Uttrycket kommer från den aboriginska kulturen och avser en 30 dagars lång initiering till vuxenlivet, där unga män (och kvinnor?) ger sig ut på en lång vandring i ensamhet.
Min walkabout var kortare än så. Den sträckte sig runt Kalvsjön alldeles här intill, ca 12-13 km. Det spelar mindre roll. Det som var viktigt var mötena med mig själv. Fem ggr stannade jag på en mötesplats, drog ett streck i gruset med min vandringsstav och tog fem symboliska kliv över strecket. Kvar på marken lämnade jag fem "sanningar" eller "föreställningar" som begränsat min frihet och som inte längre tjänar mig och mitt liv. Fem ggr stannade jag för att möta mig själv och släppa fram mig själv.
Det var en #frihetsvandring! Under hela tiden har de där osynliga och kärleksfulla krafterna varit närvarande. De har tagit sin form i en skriande ormvråk, dansande sädesärlor och en död liten fågel (gulsparv?).
Fem mindre kliv som symboliserar ett större kliv från en fas till en annan. Som vad det lider kommer ta mig från en plats i livet till en annan. För det är ju så det är. Inget varar ju för evigt.
Vilka de fem sanningarna var? De håller jag för mig själv tills vidare. En vacker dag kan du kanske köpa boken.... Titeln är klar i tanken.
Vi är på olika platser, men vi vandrar tillsammans.
Ingen behöver tvivla på vem som är min far. Jag säger som jag brukar - jag vet precis hur jag kommer se ut om 30 år!
24 juli
"Jaså, en turist." Mannen i den rödrutiga flanellskjortan log, han lät vänlig på rösten. "Jo, så är det. Ända ifrån Göteborg." "Jaså, jaha." "Jo, jag ville ta en bild på skylten. Du vet ju varför jag känner till Kårböle." "Ja, det måst' vara för branden." "Jo, så är det. Jag har suttit här i bilen och funderat om alla hyggen jag sett från vägen är områden där det brann". "Jo, visst är det så. Men det största området var på andra sidan berget. Kom så ska jag visa dig."
Vi går bakom storstugan. 20-30 meter nerför slänten rinner Ljusnan lugnt förbi. Kanske är den 40-50 meter bred.
"Däruppe, på bergskanten, du ser att det är glesare mellan stammarna. Där stannade elden. När elden kom dit fick vi flytta på oss." "Ni evakuerades, ja just det."
Det är kanske nån kilometer litet drygt till bergskanten.
"Vart ni inte rädda?" "Nej, de kan jag int' säga. Vattnet var ju mellan oss. Torpet mitt är från 1600-talet, det var nog första gången nån flydde härifrån. Kunskapen, vet du, om hur man släcker en skogsbrand har försvunnit. Förr hade skogsarbetarna gjort en motbrand. De hade inga helikoptrar eller flygplan förr, kanske en hacka. Förr vet du så anlade man stora hyggesbränder, men först hade de bränt av marken runt om kring för att branden inte skulle spridas. Så gör man int' nu."
Vi pratar vidare en stund. Det blir dags för mig att åka.
"Från Göteborg säger du?" "Jo, så är det. På väg till Funäsdalen." "Jaså, det är fint däruppe. Jag var där för ett par år sen. Vi tog liften upp på fjället. Det var fint." "Ja, det ska bli härligt att komma upp. Tack för pratstunden, då!" "Jo, men tack själv. Ha en fin tur nu!"
24 juli
Osannolika saker händer ibland! Här står jag å brassar käk i Funäsdalen, fram cyklar gamle barndomskamraten Jonas G alias @teampappag! I år var det 40 år sen vi gick ut grundskolan tillsammans, det är nästan lika många år sen som vi bastade på sommarnätterna å sprang runt kvarteret i paradiskostymerna å alla strandfester nere på Marholmen sen...! Live Aid, när var det... 84? Det såg vi tillsammans hemma hos Jonas i Askim. Det var ju bara så fräckt att Phil Collins tog Concorden över Atlanten å var med på BÅDA konserterna!! Så oerhört mycket roligt vi haft! (Jag kommer också ihåg ett slagsmål vi hade i åk 2..!)
Så galet roligt att Jonas kände igen mig å Folkan! Made my day!!!
Dags att bjuda på #gevalia!!
Han ser så liten ut Folkan, bredvid alla de där andra stora farkosterna! Å nedanför det stora berget. Vi är inte heller snabbast på vägarna. Men, han tar mig runt och han tar mig fram. Folkan handlar inte om komfort, Folkan handlar om frihet. Å friheten är aldrig obekväm, liten eller obetydlig. Friheten har inte bråttom, friheten väntar tills du är framme. Framme för att möta....just det...friheten.
Å, vi gillar varandra!
25 juli
Den här skylten har nog tjänat sitt syfte andra dagar, säkerligen för länge sedan. Idag kändes den...överflödig...inaktuell... Den får mig att reflektera kring vilka gamla och onödiga mentala skyltar vi håller upp för oss själva och varandra.
Det är ett intressant samtalsämne som jag inte orkar utveckla idag. :-)
Men om du skulle formulera en enda skylt till dig själv och övriga mänskligheten - vad skulle det stå på den? På min skulle det stå "Le.Se.Ge. Även till dig själv!"
PS. Cykelturen mellan Funäsdalen och Bruksvallarna var fin. Den gick mestadels genom fjällskog, trodde nog att den skulle gå mer uppe på fjället. Men lunchdoppet inte långt från Ljusnans källflöden, det var underbart! Imorgon blir det nog en vandring upp på kalfjället.
26 juli
Visst är det väl så att att alla faser har sin njutning och charm!? Före, under och efter!
26 juli
För mig är detta symbolen för fjällvärlden. "Följ ledens markeringar så kommer du rätt".
Jag tänker att vi alla under perioder av livet behöver slå in på stigar som någon annan har gått före och markerat ut. Tänker vidare att vi alla också, oavsett om vi är medvetna om det eller inte, är någon annans "stigmarkering", den som någon annan följer. Tänker så till sist att vi allt som oftast också behöver ge oss utanför de rösade lederna - ibland måste vi trampa upp våra egna, nya stigar.
En dag med både vandring och cykling på kalfjället! Nu ska jag bada i bäcken!
Ha en rackarns fin kväll, gängen!
26 juli
1. Vet att det är gubbvarning på badskor... Men, det är jäkligt mycket lättare att gå på stenar med dem!
2. Det enda som saknades var fiolen.
26 juli
Nere till vänster skymtar backarna i Ramundberget. Å om jag inte misstar mig är det Sylarna och Helags vi ser i fjärran.
27 juli
Lämnade Bruksvallarna i förmiddags för att köra ner till Sälen. Har under bilfärden söderut fått sänka farten ett antal gånger för renar på eller precis vid sidan av vägen.
Passerade Särna på vägen. I min värld förknippad med Särna-Hedlund, framgångsrik skidlöpare under 20- och 30-talet. OS-guld, flera segrar i Vasaloppet mm. Men, kanske ffa känd för att vara den som är anledningen till att Sverige tävlar i vita skiddräkter. I OS 1928 vägrade han åka i den blå landslagsdräkten, som han tyckte var för tjock. Utan tillåtelse körde han i en specialsydd vit, tunnare dräkt. Efter loppet, som jag vill minnas han vann, yttrade han orden "Ja, dög dräkten åt dig, gubbjävel!" till den svenske överledaren som inte gett honom tillstånd att köra i den vita dräkten. Därefter ändrades den svenska dräkten till vit eftersom den ansågs bringa tur och framgång. Så, skänk Särna-Hedlund en tanke när Linn Swahn å övriga fartfantomer vinner lopp i sina vita dräkter. Vi kan alla göra avtryck på de mest oväntade sätt! Om vi är beslutsamma, rebelliska, avvikande och sanna nog i våra handlingar.
Har så landat i Sälen. Även om bilden antyder total inaktivitet råder här full fart. I skogarna bredvid Gustavsbacken, som jag hävdar är Sveriges mest trafikerade backe vintertid, har downhill-cyklisterna sitt Mecka. Det är grymt fascinerande att se familjer utrustade till tänderna ta liften upp för en stund senare med ett leende på läpparna komma som kanonkulor ur skogen. Det är inte den här typen av skogscykling jag pysslar med - jag är nog för feg... Men, jag kan förstå tjusningen. För precis tio år kom yngste sonen och jag hit upp och klev in i en värld ingen av oss tidigare vetat om. Men, det är en annan historia. Detta att vara fullständigt ovetande om vad andra fyller sina liv med. Ungefär som den gången jag för ca 15 år sen var på en konsert med Winnerbäck. HELA konserthuset i Göteborg stod upp och sjöng med i VARJE låt - jag hade då knappt hört talas om honom... Känslan av att vara sen på bollen var högst påtaglig... Tänk så mycket vi missar eller inte är en del av.
Nåväl. Nu njuter jag av titta på folk! En glass kanske!?
28 juli
Knappa tre mils skogscykling med Ronny, Linus och Roberto - fantastiskt roligt!!
I skogarna mellan Sälen och Trysil ligger den lilla byn Rörbäcksnäs. Där har ideella krafter i idrottsföreningen sedan tiotalet år skapat fantastiska mtb-leder befriat från kommers och tingel-tangel. Underbart på alla sätt och vis!
Så här ska det vara!
PS. Inte heller i år klarade jag av att cykla upp för den knixigaste backen, den som är full av rullstenar... Nästa år!!
28 juli
Igår kväll middag med underbara Lena, Ronny och Linus med familjer i Sälen. Idag middag med underbara Christina och Anders med ungdomar i Mora.
Jag är rik. Rik på vänner. Tack Livet.
Ikväll har jag fått uppleva hur det är att komma till Mora via båt. Det har jag aldrig gjort tidigare! En helt annan upplevelse än att komma till Mora på skidor, på cykel, springandes, med bil, tåg eller buss som jag tagit mig till Mora tidigare. Mora är ju en sjöstad!! Har aldrig tänkt på Mora på det viset tidigare.
Tack Anders för den underbara båtturen! Wow!
28 juli
Tror det är sex ggr jag har tagit mig från #sälen till #mora. Fem ggr på snö och en gång på cykel. Fem eller sex gånger har jag kört skidor från #oxberg till Mora. En gång sprang jag 4,5 mil för att komma till Mora. En gång bröt jag ett lopp i Mångsbodarna.
Jag har inte älskat varje meter men jag har älskat varje kilometer. Det har varit så roligt att dela dessa upplevelser och bedrifter med @jacobpalmqvist , @johannes och Karin. Det är minnen jag bär i mitt hjärta.
Det var därför väldigt känslosamt att åka bil utmed #vasaloppsarenan tidigare idag. Jag minns (för)väntan vid starterna i Berga By eller Oxberg. Jag minns den kolsvarta skogen och ljusormen under Nattvasan. Jag minns gången jag körde utan att kört en enda meter innan. Jag minns alla skratt med ungdomarna från Furulundsskolan. Jag minns hur mitt och Maggans, killarnas lärare, chip förväxlades och Maggan satte ett fett personligt rekord... . Jag minns hur jag en gång fick avsluta med 1,5 stav den knappa sista milen. Jag minns tillfredsställelsen och stoltheten jag kände av att springa ett ultralopp. Jag minns. Å jag känner en djup, djup tacksamhet.
Tack.
29 juli
Mellan Grums och Säffle ligger Värmlandsbro. I den här lilla byn ligger vattenhålet Grön Ko. Det blev en kaffe innan de stängde. På grund av vädret och prognoserna ändrade jag mina planer och rullar istället sakta hemåt. Det får ta den tid det tar.
29 juli
Trött efter att tillbringat många timmar bakom ratten genom ett regnigt Dalarna, Värmland, Dalsland och Västra Götaland har jag precis stängt av motorn och börjat lassa ur bilen. Lämnar det mesta till imorgon. Nu är jag bara trött. Trött av körningen och trött av intrycken och alla upplevelser.
Men, framför allt är jag tacksam över att alla milen på vägarna gått bra, mötena med alla människor utmed vägen, alla naturupplevelser och vad naturen kommunicerar till mig, att känslan av spontanitet och äventyr infann sig, att jag fått en ännu djupare förståelse för mig själv och att Universum varit med och suttit bredvid mig.
Så det känns skönt att kunna hälsa mig själv Välkommen. Välkommen hem! Nu kommer jag vila in i känslan av att vara hemma.
Tack Folkan!
PS. Jag kommer skriva ett avslutande inlägg för den här resan, sen stänger jag den. Redan nu vill jag tacka för att ni följt med. Thx!
30 juli
Sovit tio timmar. Tvättat. Packat ur Folkan. Slötittat på OS. Handlat. Träffat yngste sonen. Börjat landa i alla upplevelser - de i naturen och de med andra personer samt de inre upplevelserna och insikterna. Detta var en resa i det yttre för att komma närmare hem i det inre. Den ambitionen har uppfyllts - samtidigt som jag haft fantastiska naturupplevelser har jag nått djupare insikter om och förståelse för mig själv och mitt liv. Det är som ni vet inte roligt att frigöra gammal sorg och gammal frustration eller att äntligen kunna sätta ord på och acceptera rädslor jag burit på. Arbetet att frigöra mig från gammalt skräp, staka ut nya vägar, förstå, acceptera och förlåta - det arbetet har varit intensivt. Jag är så tacksam för Universums närvaro under detta arbete. Vet också att era kommentarer och er omsorg under resans gång har varit väldigt uppskattade.
Ett par avslutande reflektioner:
- det blev totalt cirka 150 mil. Det är mycket att köra på egen hand.
- många kanske tror att det var skönast att komma hem till sängen, men nej, jag sover väldigt bra i Folkan. Skäggtrimmern och eltandborsten - de däremot var efterlängtade!
- naturen, mötena med människor, friheten, spontaniteten och omvårdnaden av mig själv - det är dessa delar som skapat den här fantastiska resan.
- i den yttre världen och så ibland även i den inre kan jag känna mig ensam emellanåt. Ibland väldigt intensivt. Det är en känsla jag flytt från under mitt liv, den har gjort mig rädd. Jag har nu förstått den här känslans ursprung. Jag tycker inte om rädslan, men jag är inte längre rädd för den. Det barn jag har inom mig har fått tagit plats under den här resan. Vi har gjort roliga saker, vi har inte tittat på kyrkfönster...! Det inre lekfulla och oskuldsfulla barnet - det har fått utrymme och fått vara i mitt centrum. Det är därför inte konstigt att min favoritposition i yogan är just...Happy Baby!
- som jag längtat efter Johannes och Anna under detta märkliga och begränsande coronaår. Därför var dagarna vi seglade tillsammans så, så efterlängtade. Å sen få komma hem och krama Jacob - wow! Nu stänger jag den här resan. Tack Livet att jag gavs möjligheten att göra den! Tack ni som varit med under resans gång!
Välkommen hem, Fritte! Väl hemkommen!
